De senaste veckorna har man kunnat läsa en del intressanta nyheter om bokbranschen på tidningssajter och sociala medier. Igår berättade Rovio att de grundar förlaget Kaiken, som skall koncentrera sig på att förlägga barn och ungdomslitteratur samt serietidningar. Kaiken är dock inte ett traditionellt förlag eftersom de inte själv ger ut sina böcker utan kommer att samarbeta traditionella förlag som ger ut böckerna i tryck format.
Förra veckan skrev Wall Street Journal om ett rykte att Amazon kommer att öppna 300-400 fysiska bokbutiker efter att ha öppnat en bokhandel i Seattle i november förra året. Samtidigt har de finska förlagens bokförsäljning ökat med +0,1 % år 2015 jämfört med 2014 och bokförsäljningen i Sverige steg med 5,4 procent under de åtta första månaderna år 2015 jämfört med 2014.
Dessa nyheter och speciellt siffror behöver sättas i perspektiv. Rovio har arbetat med förlag i många länder flera år i rad, så modellen är inte ny. Tammi, Otava och WSOY har alla gett ut Rovios böcker i Finland. Nu fortsätter Rovio med Bonnier Books, dvs. Tammi och WSOY. Om man på Amazon.com söker på Angry Birds Books så får man 1369 träffar. De har alltså samlat en hel del kunskap om förläggandet och de har bred kunskap i att licensiera bl.a. sitt Angry Birds-brand. Den amerikanska bokhandelskedjan Borders gjorde konkurs år 2011 och stängde därmed närmare 400 bokhandlar runt omkring i USA. I och med tomrummet har många amerikanska privatägda bokhandlar haft möjlighet att växa. Samtidigt har jag svårt att föreställa mig hur enorma mängder data Amazon har samlat om vad kunderna vill ha, hur snabbt och varifrån vad beställs. För ungefär ett år sedan satt jag på ett seminarium där företaget Shazam presenterade sin affärsmodell. Den är simpel: de samlar in data på vilka låtar som är mest eftertraktade och säljer den infon till skivbolagen. Hur? De har en app som känner igen en låt som man hör på. Ganska simpelt och genialiskt. Enkelt lagt så har Amazon en otroligt stor fördel av att ha info om kunderna. Det är inte utan orsak som det sägs att “om varan är gratis så är det du som är produkten“.
Hur mår boken? Medierna har talat om en av de största kriserna någonsin. Visst har det hänt mycket. För att ta ett exempel så har personalen i de finska bokförlagen sammanlagt under de senaste fyra åren (2010-2014) minskat med en sjättedel från 1229 till 1028. Den svenska förlagspersonalen har under samma tidsperiod minskat med en femtedel från 3222 till 2608 anställda. Men, under samma femårsperiod har resultaten i åtminstone de svenska förlagen efter en dipp kommit upp till samma nivå som tidigare (SvB 18/2015).
Om man har följt nyheterna och försöker dra en slutsats av det hela blir det nog att vi lever mitt i förändringen men det går lyckas på bokbranschen. Hur, kan man väl fråga sig? Vad ska man göra?
Först och främst behöver man tro på vad man arbetar med. På de finska och svenskspråkiga förlagen finns det massor av människor som arbetar hårt för en bättre framtid. Varför inte ge dem en chans och utrymme att förverkliga sina idéer? Varje idé är inte den bästa, men man behöver börja göra för att lära sig om det nya. Ett steg i taget. Det hela kunde väl börja med att man frågar sig själv om man försöker lära sig det nya landskapet. Har man funderat ut kausaliteterna och testat dem? Vet man vad man kan och skall börja arbeta på?
Sedan måste man ju arbeta med konst och ekonomi hand i hand. Inte antingen eller. Man behöver nog ändra på sitt sätt att arbeta. Och hitta på nya sätt att sälja böcker. Kanske omvärdera sin uppfattning om vad en bok är? Idag säljs t.ex. en hel del e-böcker och nedladdningsbara ljudböcker.
Varför tror vi på böcker? Jag kan naturligtvis bara svara för egen del. Trots att jag älskar böcker så har jag frågat mig själv frågan otaliga gånger de senaste åren. Min slutsats är att en bok är vacker. Eller mindre vacker. Den talar sanning. Eller sedan ljuger den mig rakt i ansiktet. I varje fall gör den gott, den tar mig in i andras huvuden eller till andra platser eller tider och den avslöjar mina tankar för mig. När jag ger den tid så väcker den alltid tankar och lämnar mig väldigt sällan tom.
I bästa fall lever den vidare i mitt huvud många år efter att jag läst den. En sådan bok för mig var Cormac McCarthys Vägen, som berättar om en far och hans son som försöker överleva i en dystopisk värld där nästan allt liv förgjorts. Pappans och pojkens förhållande är varmt trots att omgivningen är mer än hotfull. Trots alla motgångar de stöter på tror pojken blint på framtiden. Det hela slutar ju illa, men värmen från detta förhållande blev kvar i mig som en liten gnista. Det finns många sådana här böcker och varje ny upptäckt är värd att arbeta för.
