Så blir bokåret 2019 enligt fem av våra författare

Vi frågade fem av Förlagets aktuella författare vad de vill se mera/mindre av i samhället och kulturen 2019, andra författare de vill läsa i år samt hur bokåret kommer att bli för dem själva.

Frågorna vi ställde:

1. Vad vill du se mera/mindre av i samhället och kulturen 2019?
2. En boktrend vi kommer se mycket av 2019?
3. En annan författare du vill läsa mer av i år?
4. Hur kommer ditt eget bokår att bli?

Julia Wickholm, aktuell i vår med ungdomsromanen Olivia för alltid:

1. Mindre navelskåderi, lite trött på folk som berättar om sig själva. Skulle vara kul med lite gotisk skräck försedd i finlandssvensk miljö? Och såklart, mer förståelse och kärlek. Tolerans är så 2018, nu efterlyser jag acceptans och genuint intresse för sin omgivning, nya kulturer, andra personer!

2. Dystopier kommer nog bli allt vanligare, vilket både är spännande och sorgligt relevant.

3. Ellen Strömberg! När kommer nästa? Sen vill jag ha mer av både Sally Rooney, Gail Honeyman och Laura Purcell.

4. Fartfyllt, festligt och förhoppningsvis fantastiskt!

Matilda Gyllenberg, aktuell i vår med Det lungsjuka huset:

1. Mera förnuftsbaserade beslut i politiken. Men mera känslobaserade beslut i enskilda mänskors liv. De riktigt viktiga frågorna löser man bäst genom att följa sin magkänsla.

2. I och med ljudböckernas frammarsch förändras också böckerna, så de passar bättre för högläsning. Ett kort format är lyssnarvänligt. Det tror jag gör att noveller blir det hetaste år 2019.

3. Maria Turtschaninoff! Monika Fagerholm, Sabine Forsblom och Johanna Holmström. Och dessutom! Jag har börjat läsa Maria Gripe högt för barnen, det vill jag aldrig sluta göra.

4. Jag kommer att debutera, vilket säkert sätter sin prägel på hela året. Kanske jag får besöka någon mässa eller festival för att berätta om min bok. Så tänker jag försöka mig på att skriva noveller.

Peter Mickwitz, aktuell i vår med poesisamlingen solen går ner det verkar omöjligt:

1. Mera: Solidaritet, öppenhet och mod, respekt för kunnande och mera vilja att lära/kunna. Mindre: rasism, nationalism, chauvinism och våld.

2.  Jag är dålig på trender, mycket av det som är i en trend är sådant som redan – ofta många gånger om och ofta bättre – behandlats och skrivits i tidigare litteratur. Jag önskar maximalt många författare med maximal integritet, författare med förmåga att se helheter över tid och rum; författare som har sådan bildning som för litteraturen bortom trend.

3. Monika Fagerholm, Ann Jäderlund, Marjorie Perloff.

4. Om man med mitt eget bokår menar boken jag ger ut i år så kommer jag inte att vila på den. Jag har flera andra bokprojekt som jag så snabbt som möjligt vill komma igång med.

Lena, Frölander-Ulf, aktuell med Nelson Tigertass:

1. Jag vill se mer iver, nyfikenhet, kämparglöd och tro på att saker går att ordna till det bättre bara vi vågar förändras litegrann. Av kulturen önskar jag mig upplevelser som berör, berättelser, överraskningar och skratt.

2. Tigrar. Jag tror stenhårt på att vi kommer att få se tigrar.

3. Jag har för avsikt att sluka äventyrsböcker, både omläsning av redan lästa klassiker och nyare. Det börjar vara tio år sedan jag läste Tove Janssons kapitelböcker för barnen och det är på tok för länge. För närvarande har jag Maria Turtschaninoffs Naondel och Maresis brev på nattduksbordet, liksom också Fatima Bremmers Ett jävla solsken.

4. Nelson Tigertass kommer från tryckeriet om någon vecka och det är rysligt spännande. Det är ju en ny genre för mig, med sina hemskt många sidor, så jag hoppas den ska hitta ut till sina läsare. I övrigt har jag bara tänkt kavla upp ärmarna och börja jobba på nästa bok.

Hannele-Mikaela Taivassalo, aktuell med serieromanen Scandorama:

1. Åh, jag vill se mera generositet och mindre oginhet. Det låter som en slentrianpredikan, men min själ dör snart om inte ens kulturen och konsten längre kan vara större än ”mitt” och ”jag”.  Jag (”jag”) är ju en glad pessimist, men ändå.

2. Vi har redan sett samhällsdystopierna återkomma, vi har också sett klimatångesten sippra in i fiktionen, och jag tror att det kommer mera. Samtidigt tror jag att det uppstår en motvikt: jag tror på en ny kärleksroman. Jag vill använda det ordet, kärleksroman – är det inte nästan tabu? Men: en kärleksroman som inte bekräftar steretoypa modeller och roller, och som inte är uppbyggd för att befria intrigförväntningar och som inte på något sätt är enkel och schematisk. Utan en kärleksroman som är komplicerad, poetisk och trevande. Mångbottnad och snårig och skör, som alla relationer. Men ändå hoppfull, och varm. Om människor, möten, längtan. Jag tror att det med jämna mellanrum uppstår ett behov av att skriva också det vackra, det lyckliga. Det är svårt.
Jag är egentligen en romantisk cyniker, desillusionerad, men ändå.

3. Nå, jag vill så mycket. Just nu längtar jag efter Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis som är på väg till mig. Jag inbillar mig att den är på väg med lastbåt från Antarktis. Men just nu längtar jag efter att läsa så mycket annat också. Längtar efter så många andra författares böcker. Jag skulle vilja läsa en ny Christer Kihlman, också. Jag undrar så vad han skulle skriva nu, om han skrev? Jag skulle vilja veta. Jag skulle också vilja läsa någon författare jag inte ännu vet att finns, men som kan finnas var som helst i världen, och falla handlöst. Det är så mycket man vill, längtar efter. Jag är en rastlös melankoliker, men ändå.

4. Det kommer att bli ett bra läsår, min längtan är så stor att jag vet det. Jag kommer att rymma med främmande böcker stup i kvarten, smita från livet på det sättet. Jag kommer inte att publicera en enda egen bok i år. Ingen kommer att märka det förutom jag. Ord som ”bokhösten” kommer att raderas från min inre ordlista. Det kommer att vara befriande och underbart. Jag kommer knappt ens att finnas. Jag kommer att skriva.

Comment

Kommentera