Återblick mot framtiden 2019

I januari ifjol frågade vi några författare hur de trodde bokåret 2019 skulle utfalla. Det visade sig att framtiden är svår att spå, men några rätt fick de!

Frågorna vi ställde var:

  1. Vad vill du se mera/mindre av i samhället och kulturen 2019?
  2. En boktrend vi kommer se mycket av 2019?
  3. En annan författare du vill läsa mer av i år?
  4. Hur kommer ditt eget bokår att bli?

 

Julia-Wickholm-FörlagetJulia Wickholm

debuterade med ungdomsromanen Olivia för alltid. Inför 2019 ville hon se mindre navelskåderi – ”jag är lite trött på folk som berättar om sig själva. Skulle vara kul med lite gotisk skräck försedd i finlandssvensk miljö? Och såklart, mer förståelse och kärlek.

Tolerans är så 2018, nu efterlyser jag acceptans och genuint intresse för sin omgivning, nya kulturer, andra personer!”

Hon trodde också att ”dystopier kommer bli allt vanligare, vilket både är spännande och sorgligt relevant”, och ville läsa mer av Ellen Strömberg, Sally Rooney, Gail Honeyman och Laura Purcell.

För sin egen del väntade hon sig ett ”fartfyllt, festligt och förhoppningsvis fantastiskt” 2019. Så hur gick det?

Angående skräck och dystopier fick jag väl ändå ganska rätt.

Kommentar 2020: ”Jag kan ju säga som så att autofiktionen fortfarande lever och mår bra, men det kan den väl få. Angående skräck och dystopier fick jag väl ändå ganska rätt, då Adrian Pereras Mamma och Henna Johansdotters Glasvaggan båda kom ut på Förlaget förra året.

Det som kanske gör mig mest imponerad är den konstruktiva kritik som uppstått inom litteraturvärlden på den senaste tiden! Först var det Booker Prize som delade ut priset till två författare istället för att ge det till enbart Bernardine Evaristo, den första svarta kvinnan att få priset – hon hade förtjänad att få det fullt ut.

Nu senast har jag deltagit i diskussioner på Instagram om own voice writers, om hur vita författare måste sluta skriva rasistiska och stereotypa historier om människor som rasifieras, och hur förlagen och recensenterna måste bli bättre på att lyfta historier skrivna av dem med tolkningsföreträde.”

Matilda-Gyllenberg-Förlaget

Matilda Gyllenberg

romandebuterade 2019 med Det lungsjuka huset. Så här skriver hon ett år senare.

”Det var ju inte så mycket spådomar som fromma förhoppningar, eller kanske förväntningar, som det gällde. Många av dessa förväntningar har jag ännu kvar, medan andra gått i uppfyllelse.

1. Vad vill du se mera/mindre av i samhället och kulturen 2019?

Jag svarade: Mera förnuftsbaserade beslut i politiken. Men mera känslobaserade beslut i enskilda mänskors liv. De riktigt viktiga frågorna löser man bäst genom att följa sin magkänsla.

Kommentar 2020: Det var ju finurligt formulerat. Vi är säkert på väg mot politiska beslut grundade på vetenskap, exempelvis i klimatfrågor, det vill jag tro på (och är tvungen att tro på för att orka stiga upp varje morgon). Men 2019 blev också året då en av världens mäktigaste personer skammade en 16-årig aktivist som vill betona just vetenskapen i beslutsfattandet. Så min förhoppning kom delvis på skam, delvis slog den in, eftersom folk i allmänhet verkar vilja agera vettigt.

Vi är säkert på väg mot politiska beslut grundade på vetenskap, exempelvis i klimatfrågor, det vill jag tro på och är tvungen att tro på för att orka stiga upp varje morgon.

2. En boktrend vi kommer se mycket av 2019?

Jag svarade: I och med ljudböckernas frammarsch förändras också böckerna, så de passar bättre för högläsning. Ett kort format är lyssnarvänligt. Det tror jag gör att noveller blir det hetaste år 2019.

Kommentar 2020: Jag vet faktiskt inte om noveller blivit populärare i ljudbokstjänsterna. Jag har själv läst en del noveller både med ögonen och med öronen, och för mig funkar det fint. Underbart är kort och kort är underbart.

3. En annan författare du vill läsa mer av i år?

Jag svarade: Maria Turtschaninoff! Monika Fagerholm, Sabine Forsblom och Johanna Holmström. Och dessutom! Jag har börjat läsa Maria Gripe högt för barnen, det vill jag aldrig sluta göra.

Kommentar 2020: Jag har inte hunnit läsa på långt när allt som stod på min önskelista för fjolåret. Men istället har jag läst massor andra underbara böcker! Starkast i minnet just nu finns de böcker jag läste under jullovet: Klubben av Matilda Gustavsson och Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen. Båda vill jag varmt rekommendera.

4. Hur kommer ditt eget bokår att bli?

Jag svarade: Jag kommer att debutera, vilket säkert sätter sin prägel på hela året. Kanske jag får besöka någon mässa eller festival för att berätta om min bok. Så tänker jag försöka mig på att skriva noveller.

Kommentar 2020: Debutåret gav mig väldigt mycket. Det viktigaste för mig var att Det lungsjuka huset recenserades i så många tidningar både i Finland och Sverige och dessutom fick bra och tankeväckande kritik. Jag blev glad över att professionella människor lade ner tid och möda på att analysera mitt verk på ett sätt som gjorde att jag också kunde lära mig saker och vidareutvecklas som skribent. A

tt besöka mässor, festivaler och föreningar och berätta både om boken och allt möjligt annat som på olika sätt tangerar den var inspirerande. Men eftersom jag har ett vanligt dagsjobb har jag inte hunnit med så mycket skapande verksamhet som jag hade velat, eftersom marknadsföringskarusellen tog mycket tid, hur rolig den än var. Det hoppas jag kunna ändra på under 2020. Och jag har många idéer under arbete!

Hannele Mikaela Taivassalo - FörlagetHannele Mikaela Taivassalo

var full av optimism, precis som det anstår som en självutnämnd glad pessimist, romantisk cyniker och rastlös melankoliker. Så här svarade hon 2019:

1. Åh, jag vill se mera generositet och mindre oginhet. Det låter som en slentrianpredikan, men min själ dör snart om inte ens kulturen och konsten längre kan vara större än ”mitt” och ”jag”. Jag (”jag”) är ju en glad pessimist, men ändå.

2. Vi har redan sett samhällsdystopierna återkomma, vi har också sett klimatångesten sippra in i fiktionen, och jag tror att det kommer mera. Samtidigt tror jag att det uppstår en motvikt: jag tror på en ny kärleksroman. Jag vill använda det ordet, kärleksroman – är det inte nästan tabu? Men: en kärleksroman som inte bekräftar steretoypa modeller och roller, och som inte är uppbyggd för att befria intrigförväntningar och som inte på något sätt är enkel och schematisk. Utan en kärleksroman som är komplicerad, poetisk och trevande. Mångbottnad och snårig och skör, som alla relationer. Men ändå hoppfull, och varm. Om människor, möten, längtan. Jag tror att det med jämna mellanrum uppstår ett behov av att skriva också det vackra, det lyckliga. Det är svårt.
Jag är egentligen en romantisk cyniker, desillusionerad, men ändå.

Allt jag spådde rann ju helt ut i sanden.

3. Nå, jag vill så mycket. Just nu längtar jag efter Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis som är på väg till mig. Jag inbillar mig att den är på väg med lastbåt från Antarktis. Men just nu längtar jag efter att läsa så mycket annat också. Längtar efter så många andra författares böcker. Jag skulle vilja läsa en ny Christer Kihlman, också. Jag undrar så vad han skulle skriva nu, om han skrev? Jag skulle vilja veta. Jag skulle också vilja läsa någon författare jag inte ännu vet att finns, men som kan finnas var som helst i världen, och falla handlöst. Det är så mycket man vill, längtar efter. Jag är en rastlös melankoliker, men ändå.

4. Det kommer att bli ett bra läsår, min längtan är så stor att jag vet det. Jag kommer att rymma med främmande böcker stup i kvarten, smita från livet på det sättet. Jag kommer inte att publicera en enda egen bok i år. Ingen kommer att märka det förutom jag. Ord som ”bokhösten” kommer att raderas från min inre ordlista. Det kommer att vara befriande och underbart. Jag kommer knappt ens att finnas. Jag kommer att skriva.”

Och hur gick det, Hannele Mikaela? 

”Allt jag spådde rann ju helt ut i sanden.”

______

Ok. Gott nytt bokår på er allihopa! PS: Gå och kolla vad tre andra aktuella författare spått om 2020. Vi återkommer till dem om ett år.