Niko talade allt oftare om att bilda familj. Jag förhöll mig respektfull även om min entusiasm inte kunde mäta sig med hans.
”Adoption är en lång och plågsam process”, sa jag. ”Vad tror du om medföräldraskap?” sa han.
Jag sa att jag inte visste vad det var.
”Coparenting. Kumppanuusvanhemmuus. Gays som får barn med en kvinna eller ett kvinnopar, och delar på vårdnaden.” Jag tyckte det lät komplicerat.

Efter åtta år tillsammans bestämmer sig helsingforsarna Kaj och Niko för att försöka bli pappor. De börjar dejta kvinnor, men sökandet efter en medförälder verkar till en början omöjligt: vad måste stämma för att man ska våga lita på en vilt främmande människa, vems könsceller ska användas och hur planerar man framtiden för en familjetyp utanför normerna, i ett samhälle som alltjämt är heterosexuellt kodat?

Kaj Korkea-ahos självbiografiska text om hur tre föräldrar fick ett barn är oemotståndligt berörande, smärtsam och humoristisk. Den bär spår av alla uttrycksformer Korkea-aho är en mästare på – roman, podd, blogg och drama – och kan även användas som ett slags handbok för andra i samma livssituation. Den griper tag i en som spädbarnet med sin lilla hand och släpper inte taget förrän boken är slut och undret ett faktum.