Maria Turtchaninoffs värsta och bästa fantasy-klichéer

Eftersom Maria Turtschaninoff både skapar och läser fantasy tyckte vi att hon är rätt person att utse de fem värsta klichéerna inom fantasylitteraturen – klichéer hon hatar, eller kanske älskar att hata, som hon säger.

”Problemet med fantasy är att det finns en massa klichéer, men de var ju inte nödvändigtvis klichéer första gången man stötte på dem”, säger hon.

”Det betyder inte att de per automatik är dåliga eller inte fungerar, men de är kanske överanvända. De används slentrianmässigt för att vi har sett dem användas bra i ett verk som kanske har blivit en grundsten inom genren, och sedan bygger alla ivrigt på med sina egna berättelser och tar litet för direkt inflytande från de här klichéerna.”

Maria Turtchaninoffs värsta och/eller bästa fantasy-klichéer:

1. Stew (gryta)
En typisk fantasy-kliché. I litet slarvigt skrivna fantasy-romaner där de är ute till fots eller rider på sina hästar, alltså rör sig långa sträckor, sitter de alltid och lagar stew till middag. Vilket ju är den långsammaste maten du kan göra, det ska koka länge, du ska ha en gryta med dig, vilket är väldigt opraktiskt. Stew är verkligt stupidt att ha som reskost!

2. Den ensamma kvinnan
Det här är en stereotyp jag tycker ganska illa om. Den ensamma starka flickan eller kvinnan som alltid ska rädda världen på ett manligt sätt. Hon har vuxit upp och föraktat alla kvinnosysslor och bara lekt med svärd. Hennes systrar som bara vill sy är fåniga och löjliga. Hon är alltid ensam i sin kamp att rädda världen. Det något jag aktivt har vänt mig emot i mina böcker – både i Maresi-böckerna och Naondel finns kvinnokollektiv. Jag vill inte heller att Maresi ska behöva göra allting själv i den nya romanen. Man kan faktiskt lita på andra! Både i Maresi och Naondel räddar kvinnorna sig själva, ingen behöver rädda dem. Och de gör det med väldigt kvinnliga förmågor, genom att kamma sitt hår, sy segel. Jag vill att de förmågor och kunskaper kvinnor traditionellt har ska vara värdefulla, för att de är det!

3. Den föräldralösa pojken vars uppgift det är att rädda världen
Den har också gjorts nyligen mycket förtjänstfullt t.ex. i Harry Potter. Det är ju inte så att en kliché inte kan användas, men då måste man hitta ett nytt sätt att göra det.

4. Den visa mentorn som hinner dö innan den hinner berätta det viktigaste för hjälten/hjältinnan

5. Profetior om den utvalda hjälten
Ofta är det profetian som gör att antagonisten försöker ha livet av hjälten för att profetian säger att han eller hon ska omstörta den ondas välde.

 

Comment

Kommentera