Milja Sarkola: Om att få mer än man förtjänar

Jag tror att min roman bland annat handlar om känslan av att få mer än man förtjänar, av att ta för sig mer än man blivit given, om en ständig känsla av skuld, skriver Milja Sarkola.

“Jag har via mitt förlag blivit ombedd att skriva ett debutantporträtt. Beställningen är en personlig presentation utan meritförteckningar eller reklamtexter för min bok. Uppgiften är med andra ord att med max 3 000 tecken marknadsföra mitt författarskap på ett intresseväckande sätt utan att läsaren får en känsla av att jag saluför mitt varumärke. Arbetet kostar mig ungefär en halv arbetsdag. Lönen är royaltyn för försäljningen eventuellt genererar plus känslan av meningsfullhet som uppstår när mitt författarbrand sprids i offentligheten.

Uppgiften, att presentera sig offentligt på ett personligt sätt, är inte lätt trots min tjugo år långa erfarenhet som skrivande konstnär. En stor del av arbetstiden går åt till att överväga för- och nackdelar: Vad är jag villig att ge av mig själv i det här sammanhanget? Vilken form av personlighet kostar mig känslomässigt minst? Är det på lång sikt klokt att vara personlig i marknadsföringen av en personlig roman? Riskerar mina uttalanden i offentligheten att blandas ihop med romanjaget? Kan mottagandet av min roman påverkas negativt ifall jag i den här texten verkar alltför beräknande?”

Jag tror att min roman bland annat handlar om det, om känslan av att få mer än man förtjänar, av att ta för sig mer än man blivit given, om en ständig känsla av skuld.

Ungefär så kunde jaget i min debutroman Mitt kapital ha reagerat på möjligheten att skriva den här presentationen. Själv blir jag ivrig, orolig, glad, kluven, tacksam, nyfiken.

Jag har en släkting som alltid när han har otur eller upplever en motgång frågar sig varför just jag. Jag frågar mig ofta när jag upplever mig tursam eller privilegierad varför just jag. Jag tror att min roman bland annat handlar om det, om känslan av att få mer än man förtjänar, av att ta för sig mer än man blivit given, om en ständig känsla av skuld. Och om att försöka få bukt på en obestämd upplevelse av att tillvaron inte är trygg.