På Helsingfors bokmässa i höstas diskuterade elever från Mattlidens gymnasiums IB-linje Alexander Kavaleffs uppmärksammade roman De omättliga. Här kan du läsa deras tankar om boken i skriftlig form.

Melanie Bäckström:

Alexander Kavaleff har skrivit en både realistisk men även överdriven bok om finlandssvenskar. Han har fått det att låta som att alla finlandssvenskar beter sig och tänker på så sätt som de gör i boken, medan romanen i verkligheten handlar om en minoritet inom minoriteten. Det vill säga, en väldigt liten del av finlandssvenskar är faktiskt som karaktärerna i boken. Denna stereotypa syn på finlandssvenskar gör att boken är riktad till en väldigt snäv målgrupp.

Min läsupplevelse var lite av en berg- och dalbana. Emellanåt gick det hur lätt som helst att läsa, medan jag vid andra tillfällen fick kämpa mig igenom boken. Boken är skriven på finlandssvenska typisk för huvudstadregionen och dialogen mellan vännerna i boken är så pass vardaglig i mitt eget liv att boken var lättläst för mig. Romanen skapar en väldigt stereotyp syn på finlandssvenskar och då man läser den får man ta innehållet med en nypa salt.

Julia Kinnunen:

Alexander Kavaleffs roman De omättliga beskriver den bekanta finlandssvenska stereotypen och livsstilen, och min läsupplevelse uppväckte välbekanta känslor. Fastän bokens värld handlar om en minoritet inom en minoritet, kan jag definitivt påstå att dess inblick i finlandssvenskheten inte egentligen är väldigt långt från sanningen, i alla fall då det kommer till de finlandssvenskar som anser sig höra till målgruppen som boken är riktad till.

Själv tänker jag inte att jag är en del av denna målgrupp, men läsupplevelsen fick mig att inse att jag är mer bekant med världen än jag trodde jag var. Speciellt språket och karaktärernas handlingssätt är något jag stött på i vardagen, vilket också bidrog till att boken stundvis var lite tråkig att läsa, då det var som en inblick i något väldigt normalt. Därför anser jag också att boken kan ses vara en sorts uppmaning till de finlandssvenskar som hör till målgruppen att se till att de inte tar sig an på liknande sätt som karaktärerna. Jag rekommenderar boken åt både de finlandssvenskar som anser sig vara som Johan, Lucas, Mattias och Markus, och åt de som vill få mera insikt i den negativa stereotypen som finns om finlandssvenskarna.

Ludvig von Nandelstadh:

I allmänhet var det ganska roligt att läsa De omättliga. Jag kände igen mig väldigt mycket när jag läste vilket gjorde att boken var rolig och enkel att läsa. Jag förstår dock att det kan vara svårt för andra att uppskatta boken eftersom den riktar sig till en väldigt liten grupp i Svenskfinland. Den filosofiska delen av boken var inte riktigt min grej men sättet de målade upp de stereotypa finlandssvenskarna var mycket roligt att läsa om eftersom det kändes väldigt absurt.

Emmy Wikström:

Det överdrivna, absurda och kallsinnade gör för en rätt obehaglig, men intressant roman. Men då det paras ihop med långa filosofiska monologer samt till synes oviktiga referenser och påtvingat slut blir det hela i alla fall lite förvirrande och rätt uppretande.

Medan jag inte känner igen mig i romanen på personlig nivå och tycker att den är rätt jobbig som läsupplevelse tycker jag ändå att den kan vara värd att läsa då det inte skrivs mycket fiktion om den otroligt snäva gruppen som verket beskriver. Dessutom applåderar jag Kavaleff för hens insats i en obesvärad skildrig av unga; en insats som inte strävar efter godkännande allt för mycket. Till syvende och sist är romanen ett gott exempel på att man ska utvidga sin uppfattning och värma sig i den litterära mångfaldens glöd.

Rebecka Olsson:

Trots att min läsupplevelse av boken De omättliga till största delen var positiv och fylld med mycket skratt så domineras mina tankar i efterhand om hur denna bok möjligen bidrar till en negativ stereotyp som har förankrats i att vara finlandssvensk.

Mycket av händelserna i boken kan tänkas vara inspirerade av riktiga händelser eller scenarion, men mycket tycks också ha lagts till för att skapa en viss “chockfaktor” som präglar boken. Trots att detta må vara jargongen under många finlandssvenska fester och traditioner (så som midsommar) så är detta ändå inte hela sanningen av vad det innebär att vara en del av minoriteten. Jag upplever med andra ord att trots att Kavaleff skrivit en mycket underhållande bok i vilken jag uppskattar många av de bekanta dragen (såsom gator i Helsingfors eller institutioner och restauranger), är det viktigt att komma ihåg att boken skrivits som ett kommersiellt verk som i huvudsak ska sälja och inte ett som ska återspegla realiteten.