jante

Simon Ventus: Jante hade ingen plats på Österbottens bokmässa

Simon Ventus
Simon Ventus

Om den finlandssvenska litteraturen behöver räddas är det österbottningar som kommer att göra det. Den insikten slog Simon Ventus under den allra första Österbottens bokmässa, som arrangerades i Vasa i början av maj.

DEN DANSK-NORSKA författaren Aksel Sandemose formulerade på trettiotalet en oskriven social kod som präglades av ödmjukhet, likhet och avståndstagande från individuell framgång. Även om orten i Sandemoses roman En flykting korsar sitt spår var fiktiv, har den här sociala koden bitit sig fast i den verkliga världen. Inte minst i Österbotten känns det som om jantelagen ständigt smyger i skuggorna som ett gudomligt straff i väntan på att utmätas. Därför var det uppfriskande, överraskande och givande att delta i Österbottens bokmässa i Vasa den 5–7 maj.

I Österbotten känns det som om jantelagen ständigt smyger i skuggorna som ett gudomligt straff i väntan på att utmätas.

Erfarna mässbesökare kanske rynkar pannan och undrar vad det är för en tillställning, och det är absolut inte självklart att man hört talas om den. Österbottens bokmässa arrangerades i år för första gången, lite som ett test för att utvärdera om det behövs en mässa speciellt för den österbottniska litteraturen. Evenemanget uppstod ganska plötsligt och marknadsfördes rätt tätt inpå evenemanget och arrangörerna – Boklund, Bokens Hus och KulturÖsterbotten – får nu under veckorna efter evenemanget överväga om resultatet motiverar en fortsättning.

JAG DELTOG I Österbottens Bokmässa, både som ”civil besökare” och som författare då jag intervjuades av Johanna Stenback om deckaren Den som offrar sig, om nästa del i serien Brottsplats Österbotten och om hur jag tror AI kan spela en roll i dagens och framtidens författande. 

Ur författarperspektiv ser jag mässan som ett välkommet tillskott och tycker att den fyller flera viktiga funktioner som har saknats i Österbotten. Ifall den blir återkommande har den potential att fungera som mötesplats både österbottniska författare emellan och som ett forum där läsare kan träffa dem som skriver. Mässan kan fungera som ett nödvändigt andrum för mindre förlag och självpublicerande författare som behöver få en möjlighet att synas. Den kan vara ett evenemang där bokbranschen inte hymlar med att ekonomi är viktigt och där till och med den mest kommersiellt obekväme konstnären får vara med om att böcker köps och säljs. Men framförallt kan Österbottens bokmässa bidra till att österbottniska kreatörer äntligen vågar kasta av sig det sandemosiska skamtäcket. För det behövs inte. Den österbottniska litteraturen är mångsidig, kvalitativ och större än de flesta (inklusive jag) insett.

Den österbottniska litteraturen är mångsidig, kvalitativ och större än de flesta (inklusive jag) insett.

På mässan deltog redan i år ett trettiotal utställare. På scenen talade eller intervjuades drygt femtio aktuella författare, och då var alla inte ens på plats! Jag utgår från att författare som Kjellsdotter, Bertell och Strömberg nog var inbjudna men av olika orsaker haft förhinder. Vid första anblick kunde man tro att en österbottnisk bokmässa utan tre av de just nu starkaste namnen skulle kännas fattig, till och med snudd på fiasko, men innehållsmässigt blev det inte så. Långt ifrån. För mig som civil mässbesökare var mässan främst en välbehövlig ögonöppnare för hur livskraftig den österbottniska litteraturen verkligen är just nu. I det fullspäckade programmet avlöste författare varandra med bokprat och författarsamtal om skrivprocesser, möjligheter och utmaningar. Människor kom och gick i sin egen takt, men jag uppfattade det som att det hela tiden fanns publik framför scenen som lyssnade till bland andra Elin Willows, Annika Åhman, Alfred Backa, Rickard Eklund, Ralf Andtbacka, Lena Lindgård, Göran Ekström, Mikaela Nykvist och många fler.

SOM AVSLUTNING PÅ den första dagen höll journalisten och författaren Dennis Rundt ett anförande om bokens framtid. Han tog fasta på dels de digitala utmaningarna, som bland annat Hannele Mikaela Taivassalo lyfter upp i sin senaste kolumn här på FRLGT, och dels Folktingets och Finlands svenska författareförenings webbinarium med rubriken Finns den finlandssvenska boken om 10 år. Jag tror att lokala evenemang som Österbottens bokmässa är en livsnödvändig del av framtidens marknadsmix för att säkerställa att den finlandssvenska boken också finns i framtiden, och hoppas att detta första försök får en fortsättning, att mässan utvecklas och blir ännu mer inbjudande för allmänheten. Det finns nämligen ingen automatik i att finlandssvensk litteratur skall finnas. Vi har ingen naturlag att falla tillbaka på. Den finlandssvenska litteraturen behöver stå upp för sig själv, slåss för och ta sin plats, och själv våga visa hur stor, bred, bra och mångsidig den är.

Det finns ingen automatik i att finlandssvensk litteratur skall finnas.

I en allt mer digital värld krävs det fysiska evenemang för fysiska människor där fysiska böcker får plats och byter ägare. I förlängningen stöder de också den digitala försäljningen. Jag hoppas verkligen att arrangörerna vill fortsätta och förverkliga evenemanget nästa år, och att man får flankstöd av såväl sponsorer och finansiärer som exempelvis Österbottens litteraturförening, som av någon orsak inte var en av arrangörerna i år.

Österbottens bokmässa har en klar möjlighet att växa och utvecklas, långt ifrån alla som kunde varit på plats deltog – inte alla potentiella författare och absolut inte alla läsare. Men det känns ändå som om de sista resterna av Sandemoses moraliska arv äntligen håller på att vittra sönder. Också i Österbotten.

___________

Simon Ventus är debuterande författare från Vasa, aktuell med kriminalromanen Den som offrar sig. Flera läs- och tänkvärda kolumner av Simon och våra andra författare och handplockade skribenter hittar du på FRLGT. (Foto: Mike Kilcoyne)

1 x Scelerisque ullamcorper pretium condimentum montes justo risus lagd i varukorgen.
Fortsätt handla Till kassan