“Låtsas inte att inget har hänt”

I dag publicerar vi tre korta, underbara texter ur författaren Johan Bargums nya novellsamling Korta stycken.

Det var ljust i baren, ett klart junisolsken genom ett stort och smutsigt fönster. Han hade satt sig med solen i ryggen, så hon fick sitta med solen i ansiktet. Det bekom henne inte, hon hade ett par snitsiga solglasögon med extra mörka linser. Hon hade fått dem av honom, men det var för länge sedan, det var på den tiden; vad är det du dricker? frågade hon, whisky, men du kanske vill ha en Bloody Mary? föreslog han med ett litet leende. Kyparen var minst två meter lång, hade en råttsvans i nacken och såg uttråkad ut. Hon beställde ett glas vitvin. Bloody Mary, det var på den tiden, efteråt hade de gått på Elite och satt sig bredvid ett bord där några skådespelare höll låda, hon var säker på att det hade blivit barn, hon kände att hon måste få en Bloody Mary, och han hade skrattat; kom också han ihåg det? Det låg ett stort, brunt kuvert på bordet framför honom. Ja, sa han, då blir det min vecka på måndag, tänka sig, första gången. En ensam kvinna satt i ett hörn och ammade ett litet barn med lockigt, svart hår. Sedan har jag inte ens barnen, vad ska jag ta mig till, tänkte hon. Vi har möblerat om gästrummet till barnkammare, sa han, det blev jättefint. Inte ens barnen, inte ens honom; ja, sa hon, ni har ju gott om utrymme. Hon hade städat bort honom, varje spår, ett par kvarglömda tofflor, en pennvässare, men det hjälpte inte. Vad säger de? frågade han. Ja, vad tror du, sa hon, vad brukar barn säga när deras farsa sticker? Han rynkade ögonbrynen och tittade ner i sitt glas, har vi inte kommit förbi allt det där, snälla du, sa han. Kommit förbi, det var först nu det började, och dubbelsängen stod dessutom kvar, hon kunde inte förmå sig byta ut den trots att hon tyckte hon fortfarande kände hans doft i den, hur ofta hon än bytte lakan. En gammal man med käpp och sliten ytterrock stannade utanför fönstret, böjde sig fram och tittade på dem. Och vad säger Annika? frågade hon och såg dem framför sig alla fyra vid ett stort matsalsbord där de satt med huvudena ihop och lade pussel. Hon tycker det blir roligt, sa han, hon tycker det blir fint. Det är ju inte alla som plötsligt vill bli mammor, sa hon, inte i den åldern. Det lilla barnet skrek till, kvinnan bytte bröst. Han suckade och tog fram papperen ur kuvertet och en penna ur rockfickan. Ska vi skriva under då, sa han. Jag börjar inte gråta nu, jag väntar tills jag sitter i deras tomma barnkammare och mörkret kommer och gatlyktan utanför deras fönster tänds, tänkte hon, och tog pennan och skrev under.

————–

Gå inte alltför nära öppen eld. Slå inte två flugor i en smäll. Lita inte på att lindens blad skall hålla dig torr i ösregn. Undvik saker som är vassare än en pennkniv. Stjälp inte ett stort lass med små tuvor. Titta inte på stjärnorna medan du kör bil. Se träden, inte skogen. Slå inte in stängda dörrar. Skratta inte sist. Reva storseglet i tid. Kom ihåg att nästan också är ett substantiv. Tro inte att ett stort träd skyddar dig när åskan går. Gå inte ut på svag is utan flytväst. Låtsas inte att inget har hänt.

————

Författaren Bargum satt i sitt arbetsrum och skrev på sin nya novell Kamreren. Då ringde telefonen. Det var från biblioteket i Hoplax. Bibliotekarien undrade om författaren Bargum kunde uppträda vid litteraturcirkelns möte på torsdag kväll. Författaren Bargum konsulterade sin almanacka. Nej, tyvärr, han hade lovat ta hand om ett barnbarn just den kvällen. Oj då, sa bibliotekarien, det var ju tråkigt. Tycker ni det? sa författaren Bargum. Det är inte så att någon annan kunde ta hand om barnbarnet? frågade bibliotekarien. Tyvärr inte, sa författaren Bargum. Vi hade så gärna sett att just ni skulle ha kommit, sa bibliotekarien. Jag beklagar, sa författaren Bargum, jag skulle gärna ha ställt upp. Men vad ska jag nu ta mig till, sa bibliotekarien, vem ska jag vända mig till, har ni några förslag? Författaren Bargum funderade en stund. Försök med författaren Andersson, sa författaren Bargum. Nej, han spelar den kvällen, sa bibliotekarien. Jaså, sa författaren Bargum, men försök med författaren Donner. Nej, han har rest till Singapore, sa bibliotekarien. Jaså, sa författaren Bargum, men försök med författaren Forsström. Nej, hon är förkyld, sa bibliotekarien. Jaså, sa författaren Bargum. Nå, det ordnar sig kanske, sa bibliotekarien. Säkert, sa författaren Bargum. Sedan fortsatte han skriva sin på sin nya novell Kamreren.

Comment

Lämna ett svar