Med ovanstående ord karakteriserar jag i Förlagets höstkatalog min diktsamling Misslyckad i en uggla. Vad kan det betyda?

Låter inte en sådan karakteristik om inte just välavvägd så i alla fall välljudande: ll l l l och v vv v och ä ä ä? Eller är det tvärtom, vrickar tungan sig på “välavvägd vältalighet” och det avvägda kommer ur balans och snubblar? I anslutning till detta några ord om vad och hur en dikt kan göra:

En dikt är – kan vara – ett ställe, ett rum, en byggnad. Den som läser en sådan dikt enbart för att förstå det dess ord säger kommer aldrig in i dikten. Inte undra på att reaktionen då ofta blir “obegripligt!” Att komma in en dikt är att komma till ett ställe, in i ett rum, in i en byggnad. Och en dikt – det jag njuter med dikt – ber om öppna sinnen: känsel-, syn-, och hörselsinnen. När tungan vrickar sig är det en fysisk känsla. Det samma händer när en versöverklivning överraskar, när man faller för ett grammatikkrokben eller när dikten uppmanar ens ögon att röra sig av och an i oordning bland orden. Och när konsonanter och vokaler ljuder, här och där, med och mot, eller när dikten ställer högljudda frågor, gör viskande påståenden, när röster mumlar, melodier slingrar och oljud skränar vet man att man är på ett ställe där poesi händer.

En dikt är – kan vara – ett ställe, ett rum, en byggnad.

Ja, i dikten händer, syns och hörs det. Stället, rummet, den byggnad dikten är kan man komma till från många håll och röra sig i i många riktningar. Där hörs ljud, där syns ljus, mörker, färger och bilder, där öppnar sig och stänger sig dörrar, väggar flyttar på sig där; förhållandena mellan tingen, mellan ljud och ljus skiftar; allting rör på sig – språket lever, helt konkret. Och det sätt på vilket språket lever där är en överraskande exakt beskrivning av vad språk är i sig.

När man på sådana sätt besökt det ställe dikten är så är det kanske dags att återkomma till det dikten säger. Men vad att förstå betyder har nu förvandlats, för man vet hädanefter att läsning är mycket mera än avläsning av det (diktens) ord säger. Dikten man vistats i har hjälpt en att förstå att språk är någonting mycket mera än en hurtig vehikel för kommunikation och kanske man också har insett att förståelse uppstår på betydligt mera komplicerade och underbara sätt än genom jakt på betydelser.