Läs Bruuns förord: ”Uppbrottet var smärtsamt”

Den första januari 1980 började jag arbeta som reporter på Hufvudstadsbladet. En månad senare gifte jag mig med min fru Meri.  Jag hade fått mina två stora kärlekar i livet.

Efter 35 lyckliga år märkte jag att någonting var fel. Den ena av mina kärlekar bedrog mig.

Det var inte min hustru.

Om händelserna som ledde till att jag  2016 lämnade Husis handlar de sista kapitlen i denna bok. Beskrivningen av hur Hufvudstadsbladet målmedvetet och systematiskt nedmonterades som riks- och nyhetstidning är ingen trevlig läsning.

Men innan dess var alla dagar ett spännande äventyr. Om nyhetssegrar, utryckningar, märkliga öden, spännande människor och anekdoter från tidningshuset på Mannerheimvägen18 handlar denna bok.

Under min tid på redaktionen upplevde tidningsbranschen en gigantisk omvälvning. Vi gick från telefax till internet, från skrivmaskin till bärbar laptop, från att texta rykande aktuella depescher som hängdes upp i tidningshusets fönster till webb.

Många som haft viktiga poster i tidningshuset får kritik, i vissa fall hård kritik.

Chefredaktörerna kom och gick, under en kort parentes var jag själv redaktionschef och försökte vara med och styra Husis utveckling.

Mina första år som journalist på radion och på lokaltidningar i Finland och Sverige beskrev jag i romanen Fest på barrikaderna 2001. Romanen var fiktiv, men förutom några påhittade personer och en del lämpliga dimridåer byggde nästan allt i boken på verkliga händelser.

Detta är en faktabok, allting jag skriver har hänt och är sant. Sannolikt kan någon ha en annan syn på hur det hände, och kanske framför allt varför det hände. Men detta är min historia och min sanning, detta är mitt liv på Husis.

Min journalistkarriär är ingalunda över. Jag fortsätter att skriva, också för Hufvudstadsbladet. Att boken om mina  36 år på tidningen utkommer redan nu har flera orsaker.

Det gäller att skriva medan minnet fungerar. Och uppbrottet från tidningen skedde inte alls snyggt utan var ganska smärtsamt.

När mina minnen är nedtecknade kan dörren till det förflutna stängas och livet gå vidare.

Många som haft viktiga poster i tidningshuset får kritik, i vissa fall hård kritik. De ska ha en chans att försvara sig.

Dessutom finns kanske fortfarande en chans att rädda Hufvudstadsbladet från undergång och återskapa den som en rikstidning för Svenskfinland och hela Finland.

Comment

Kommentera