”Bombdådet var en massiv chock för min hemstad”

Det finns alldeles för många fördomar och missuppfattningar om Ryssland i Norden, säger journalisten Anders Mård, aktuell med reportageboken Vägen heter Ryssland.

Vem är Anders Mård?

– Jag är en finlandssvensk journalist och författare. Jag är baserad i Rysslands andra största stad S:t Petersburg sen 2002 där jag bor tillsammans med sin familj. Jag jobbar främst med nyheter som medarbetare för Svenska Yle, Finlands motsvarighet till SVT och SR. Jag har tidigare gett ut fyra reportageböcker.

Beskriv din bok?

– Vägen heter Ryssland är ett resereportage i bokform som handlar om en bilfärd från S:t Petersburg till Moskva. En sträcka på 700 km längs vägen M10 – som officiellt heter ”Ryssland”. Boken är en personlig uppgörelse med samhällsutvecklingen i Ryssland de senaste åren. Fokus ligger på småstäderna och landsbygden. Boken handlar också om ryssarnas envetna tro på att landet har en egen, unik samhällsväg att följa.

Bombdådet i Petersburgs tunnelbana var en massiv chock för min hemstad

I ljuset av händelserna i S:t Petersburg, hur tänker du kring boken du skrivit?

– Bombdådet i Petersburgs tunnelbana den 3 april som krävde 14 människors liv var en massiv chock för min hemstad. Petersburg har aldrig tidigare drabbats av en terroristattack. I den här staden har folk varit övertygade om att det är endast huvudstaden Moskva som drabbas av bombattacker, tills nu. Attacken i Petersburg har kopplingar till IS och Rysslands militära insats i Syrien. I min bok skriver jag mycket om hur president Putin har misslyckats med att förnya det ryska samhället, istället söker han militära framgångar på den internationella arenan. Det finns en utbredd kritik i det ryska samhället som menar att presidenten borde koncentrera sig på det egna landets problem. En kritik som bara kommer att växa efter bombådet.

I boken skriver du att du allt oftare känner att du borde flytta till Finland, vad är det som håller på att ändras snabbast i Ryssland?

– Jag har bott i det ryska samhället i femton år. Förr reflekterade jag inte ens över det faktum att jag är utlänning då ”problemet” inte existerade och jag var välkommen överallt. Med de senaste åren har utanförskapet växt sig allt starkare. Allt hänger ihop med den politik som president Putin slog in på efter 2012. En politik som går ut på att skapa en storrysk patriotism och där ”den som inte är med mig är emot mig”. Personkulten, västhatet, stormaktstänkandet och militariseringen har heller inte gjort livet lättare. Dessutom hänger tunga moln av stagnation över mycket i samhället.

Jag är en stor vän av det klassiska reportaget

Vilken är den största skillnaden mellan att arbeta som journalist och skriva en bok?

– Den stora skillnaden handlar om tid. I mitt vanliga nyhetsarbete är tiden alltid knapp. Tack vare det här bokprojektet fick jag äntligen den tid som krävdes för att försöka gå på djupet och berätta allt det jag kan och vill om det ryska samhället. Jag är en stor vän av det klassiska reportaget, en form som gav mig helt andra verktyg än vanligt för att kunna berätta den här berättelsen.

Vilken är den största missuppfattningen om Ryssland i Norden?

– Överlag vill jag hävda att vi nordbor vet skrämmande lite om vår stora granne i öst. Därför finns det också alldeles för många fördomar och missuppfattningar.

Och i Ryssland om Norden?

– Den ryska publiken har utsatts för en massiv statlig propaganda de senaste åren. Därför är också många ryssar övertygade om att det finns en utbredd russofobi i de nordiska länderna.

Comment

Kommentera