De verkliga ödena bakom Själarnas ö

Lagom till sommaren har vi satt ihop ett paket med långlyssning om bakgrunden till Johanna Holmströms roman Själarnas ö och den forskning kring mentalsjukhuset Själö som inspirerade romanen. Perfekt lyssning att kombinera med ljudboksversionen av Själarnas ö, som precis kommit ut inläst av skådespelaren Malou Zilliacus!

I tre avsnitt av Förlaget-podden får du först höra forskare Jutta Ahlbeck som doktorerat på de verkliga patienterna på mentalsjukhuset Själö berätta om sin forskning, sedan för du höra Johanna Holmström berätta om hur hon använde sig av denna forskning i sin kritikerrosade roman Själarnas ö och i del tre möts de två i ett gemensamt samtal.

Närmare 200 kvinnliga mentalpatienter intogs på Själö hospital mellan åren 1889 och 1944. Jutta Ahlbeck har forskat i vem de här kvinnorna var och hur de kom att definieras som sinnessjuka.

Processen före de här kvinnorna hamnar på Själö börjar långt innan de medicinska experterna kommer in. Det handlar ofta om individuell olycka, fattigdom, gräl med grannar eller kommunen.

Myndigheter betecknade ofta lägre klassens medborgare som mera benägna att begå brott och bli sjuka.

I början på den tidsperiod som jag har forskat i förefaller det som fattigdom blir ett slags sjukdom, som medikaliseras, och på det sättet kan man få plats för de här kvinnorna på mentalsjukhus”, säger Ahlbeck.

Nedan hör du hennes föreläsning “Från lösdrivare till hysterika: Berättelser om kvinnorna på Själö hospital 1889–1944

Johanna Holmström talar i sin föreläsning om bakgrunden till sin roman Själarnas ö och hur det var att låta sig inspireras av Ahlbecks forskning. Hon påpekar bland annat vilket stort ansvar författaren har ifall man utgår från verkliga personer som inte har möjlighet att försvara sig i efterhand, och som dessutom under sin levnadsbana ofta fick utstå olika övergrepp och få sin historia definierad och nedskriven av utomstående, som kriminalanstalter eller vårdpersonal.

Författaren har ett ansvar,  det är inte som att skriva om t.ex. Mannerheim eller Runeberg, som har haft en egen röst och kunnat skriva brev och dagböcker, där det finns en stor forskning kring personen och det redan finns en diskussion. Men när det gäller sådana här personer är författaren deras enda röst, ofta långt efter deras död. Så de kan inte försvara sig mot författaren och då är det viktigt att författaren inte gör nya övergrepp på dem“, säger Holmström.

Holmström talar också om den galna kvinnan inom världslitteraturen.  Hon har fått från att vara objekt som Bertha Mason i Charlotte Brontës roman Jane Eyre till subjekt i skepnad av Sylvia Plath som själv valde att skriva om sitt sinnestillstånd. Ofta har beskrivningarna av den galna kvinnan varit både romantiserade och sexualiserade.

Här kan du lyssna på Johanna Holmströms föreläsning “Hur den galna kvinnan kom ner från vinden – litterära konstruktioner av kvinnlig galenskap“.

Och minns att du också kan lyssna på den färska ljudboksversionen av Själarnas ö!

I den tredje delen av inspelningen från seminariet Kvinnorna på Själö möts Holmström och Ahlbeck i en diskussion, där de bland annat avslöjar att båda var nervösa inför hur det skulle vara då författaren tog sig an forskarens material.

Det räckte nästan ett år innan jag kunde börja skriva efter att ha läst Juttas avhandling, för jag kände att jag måste komma bort från de riktiga berättelserna”, säger Holmström. 

Diskussionen leddes av Vasabladets kulturjournalist Lisbeth Rosenback. Arrangörer för seminariet var Förlaget tillsammans med Vasabladet och Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia.

 

Comment

Lämna ett svar